Min senaste krönika



 Jag är krönikör hos nättidningen
Hey Sugar Magazine. Denna gången hade jag dock sjukt svårt att komma på vad jag skulle skriva om men det löste sig och nu är den klar! 

Det faller stora flingor från en mörk himmel och sveper in staden i ett skyddande täcke. När löven överger träden och faller till den frusna marken känner jag alltid ångesten komma krypandes. Varje år. Jag försöker förbereda mig med varma kläder, duntäcken och burkar med D-vitaminer. Trots det är jag aldrig beredd när vintern väl slår till.

Det går inte på en gång, det dröjer ett tag. Men sen händer det jag fruktat. Vinden lyckas tränga igenom min jacka, kylan får mina ögon att tåras och det konstanta mörkret lurar mig att klockan är mycket mer än vad den är. Får mig att tro att det är evig natt och att solen bara är ett påhitt.

Övertygar mig om att det är normalt att läpparna spricker av torrhet trots lager av cerat och att bortdomnade tår och fingrar är ett faktum. Vintern förvandlar mig till en eremit som gömmer mig inomhus i ljuset och värmen. Får mig att frukta mörkret eftersom det skulle sluka mig om det fick chansen. Hur många D-vitaminer jag än knaprar och hur tjocka kläder jag än har på mig lyckas jag inte fly. Jag förfryser fast elementen och klädlagren får mig att svettas. Jag ser ingenting trots att lamporna bländar mig.

Jag sluter ögonen och försöker förnimma en positiv känsla. Se en positiv bild framför mig. Letar efter solljus fast det är natt. Likt bortglömda minnen uppenbarar sig ord framför mig. Familjen, vännerna, katten och bloggen. Vad skulle hända med dem om jag lät mörkret vinna över mig? Lät snön begrava mig? Det är inte bara jag som kämpar. Alla ��r fyllda av mörker. Alla slåss med demoner bara de kan se. Jag är inte ensam. Någonstans där inne finns det. Långt där inom mig lurar det. Slumrar. Det varma, det ljusa, tryggheten. Jag känner det, jag anar det. Jag vet det.

Det faller stora flingor från en mörk himmel och sveper in staden i ett skyddande täcke. Jag inser att det är vackert. 

Gillar

Kommentarer

Guest,
Du är riktigt duktig på att skriva Vira! Känner själv liknande på vintern..
stylingbyeliin.blogg.se
Guest,
Du är verkligen så duktig på att skriva sånna hära texter, kan sitta och läsa dina krönikor om och om igen!
sofieiistheking.blogg.se/
viras
viras,
Åh, vad kul att höra! :D tack
nouw.com/viras
Guest,
Så himla fint skrivet!
thedreamland.blogg.se/
Guest
,
Fan vilken bra krönika!! jag har fått i uppgift att skriva en krönika om respekt i skolan men vet inte var jag ska börja. Vi har gått igenom hur man skriver krönikor och läst några också, men ingen har varit så bra som din! Det skulle göra mig jätteglad om du kanske kunde skriva ett inlägg med tips om hur man skriver en bra krönika!! Kram
Guest
,
Den får mig att tänka på en person som känner nedstämdhet och att vintern som du beskriver kan vara en metafor till en depression eller någon form av ångest. Mycket bra skrivet, du är väldigt duktig :3
viras
viras,
Vad kul att du gillade den :D du är nog den första som fattar att det var en metafor btw :)
nouw.com/viras
Guest
,
Bästa jag läst på länge, jättebra!
Guest
,
blev tårögd när jag läste detta. precis så känner jag inför vintern, kylan och mörkret. vilken tur att jag inte är ensam, och vilken tur att du finns här. underbart skrivet vira!
Guest
,
Whoa! Verkligen din bästa krönika hittills imo. kände verkligen den där smärtande depressionen genom texten fast du inte skriver rakt ut vad den handlar om, awesome. riktigt djup och fin och gick rakt in i mitt hjärta
Guest
,
Gud, vad duktig du är!
Guest
,
Du är så otroligt duktig på att skriva! Blir helt paff. Jag känner också så inför vintern. Hatar kyla och mörker. Men man får försöka se det positiva och kämpa sig till våren :)