Nu har det gått nästan 7 kvällsmatar/dagar sedan min mamma lämnade vårt bo utan ett ord. Jag har varit tvungen att klara mig helt själv (mormor och morfar räknas inte) och jag har därför utvecklat några överlevnadsknep.
1: Försök äta allt du ser. Det spelar ingen roll om det är kattmat, en fluga eller en papperstuss, allt ätbart är näring!
2: Göm din mat. Jag är alltid noga med att skrapa med ena tassen så min måltid täcks med luft sedan gräver jag fram den igen när det är dags att äta. Ingen har hittills försökt äta min mat så jag tror det funkar.
3: Skaffa kompanjoner. Jag tillbringar stor del av mina dagar med att bräka på fåglarna utanför fönstret för att de ska ge mig det skydd jag kan tänkas behöva. Jag tror de förstår mig.
